Hejsan, här kommer en berättelse om mig (Kerstin) o vilka hundar jag haft i mitt liv, tills idag! Ni får ha överseende med att det är en aning långt, men det är jag som person o jag vill att alla som läser ska få en inblick i det.

Att berätta om mig, Kerstin Rolstad och mitt kära boxerintresse är bara delvis lätt. Lätt att berätta om boxrarna men svårt att berätta om mig själv. Mitt första ord var ”vavva”. Så redan vid ca 2 års ålder så fanns en tydlig hundfascination. Jag nämner det för att jag har ofta undrat över hur det kommer sig att vissa människor verkligen blir bitna och fullständigt tokiga i hundar. Jag är ju faktiskt inte ensam och skönt är det för av min närmaste omgivning har jag aldrig fått uppbackning i det avseendet. Tvärtom!

Tack vare min enorma envishet så lyckades jag  när jag var 9 år tjata, hjärntvätta mina föräldrar till att få överta grannens tax, Truls! Han behövde få byta ägare och tack vare det fick jag faktiskt en egen hund när jag var 9 år. Omgivningens alla hundar blev mycket välmotionerade,  för att inte tala om Truls när jag kom och ringde på dörren och frågade om jag fick gå ut med hunden.

Hundutställningar besöktes troget år efter år ….( utan hund)

Åren gick och när jag var 18 år dog Truls! 12 år gammal fick han komma till hundhimlen. Då skulle jag precis börja mitt sista år på gymnasiet. Det året är unikt i mitt liv. Jag hade ingen egen hund!! Mina föräldrar höll tummarna och hoppades. På vintern -73 gick jag i hemlighet och grunnade på vad jag skulle skaffa för hundras när jag hade gått ut skolan. Mellanschnauzer låg bra till för de hade ett så härligt ansiktsuttryck. Såg lite barska ut! Jag lånade hem Buster men Hu vad han hårade!

En vacker vinterdag -73 gick jag in i bokhandeln och skulle titta efter om det hade kommit någon ny hundbok. Det hade det!! En grön!!

Alla vet att jag menar Christofferssons ” Den moderna boxern”. Jag kommer aldrig att sluta vara tacksam för att han skrev den boken. Redan efter några sidor står beskrivningen på hur boxern fungerar, är och tänker. Och jag blev totalt hooked! Utan att nästan ens ha tagit i en boxer  så visste jag att det var rätt hundras för mig!

Efter mycket tvekan tog den blyga tonåringen mod till sig och ringde en av de mest prominenta uppfödarna och frågade om jag kunde…

De hade tyvärr ingen men kände till någon som hade! Norlidens kennel i Knivsta. Valparna var bara ca 1 v. när jag fick komma dit och välja bland 14 st. 2 kullar hade fötts samtidigt! Jag tog naturligtvis den med mest vitt, det var ju såå tjusigt! Norlidens Ozelot girl! Hon blev min följeslagare och kamrat i 10 år och hu vad hon betydde för mig. När hon levde som lyckligast övertog jag min andra omplaceringshund , Arro en vilsen Golden Retriever.

Incirias Izolde

1994 var det dags igen! Ny boxer! Denna gång var det Kennel Incirias som hade en liten tik. Incirias Izolde, Liza fick hon kallas. Jag är oerhört tacksam att Ann-Britt och Hans trodde på att jag kunde bli en bra boxerägare. Jag tror att jag och min familj förvaltade förtroendet på ett bra sätt. Hon var vacker, stolt och mycket mycket hörsam på vad matte sa. Barnens bästa vän.

När hon var 6 år vågade jag skaffa en till! Den skulle naturligtvis komma från Kennel Incirias. Jajamen, de hade en kull på gång. Vilken tur! Efter lång väntan och förväntan ringde Ann-Britt och sa att tiken hade gått tom. Det blev ingenting!

Ann-Britt är en fena på fixa och ordna. Gissa vad hon gjorde. Hon kontaktade Kennel Ploy och berättade om min belägenhet och tack vare A-B så skulle jag få köpa en tikvalp.

Ploy’s Need somebody ”Joy”

Tack snälla Christer och Bettan för att Joy fick komma hem till oss. Resten är ju nutidshistoria för Joy hälsar från korgen och säger att hon mår mycket, mycket bra. Hon är en mycket pratsam, social person(lighet). Kärnfrisk och sund hund. Bettan sa till mig innan hon dog att hon ville att Joy skulle få valpar. Hon försökte att hitta en lämplig hane men orken tröt. När Ann-Britt lovade att ställa upp så blev jag själaglad. Det var däremot inte Joy. Hon tyckte inte att det var en god idé skulle det visa sig när hon träffade ”Tobbe”. Trots att han visade sig från sin bästa sida. Tack snälla Birgitta och Nils Währenfeldt för generös gästfrihet och Tobbe för idoga försök och Marion Humble för att ni försökte så hjälpvilligt. Tyvärr blev det ju inga valpar men nästa löp skulle vi försöka en sista gång. Denna gång tog vi kontakt med Agnetha Rainsson och Ringside´s Jesse James.

Incirias Bossa-Nova

Denna gång kunde Joy inte motstå den tjusiga herrn och därmed såg Incirias Bossa –Nova dagens ljus hemma på kennel Incirias i Skåneland. Nova är min hjärtehund och underverk. På henne kan jag aldrig se mig mätt.

Pay Dogg´s Anna 
Första gången jag träffade en Fralla är också ett barndomsminne. Hon hette Kokett och hade en son som jag glömt namnet på. Ägarna formligen lyste när de berättade om sina hundar. Jag lagrade minnet av dem på något underligt sätt. Många år senare ville jag ha en liten hundras. Då föll valet mycket snabbt på ”frallorna”. Jag kontaktade Gunilla Carmstedt och hon hänvisade mig till Kennel Paydogg’s. Jag är otroligt glad och tacksam för att jag fick köpa min underbara Dolly. Hon är allt vad man önskar sig av en hund. Den som tror att hon är en soffpotatis har inte gjort bekantskapen. Jag tycker att ”behaglig” är en bra beskrivning på hur hon fungerar. Hon är en mycket populär familjemedlem!

Kära läsare

Avslutningsvis vill jag även berätta att jag parallellt med mitt hundliv även har hunnit med  att få 2 små söta barn, separerat från sambo och arbetar som lärare. Barnen heter Natalie, 20år och David, 14 år. Men det är en heeelt annan historia! Natalie står som delägare till kenneln. Tack Natalie!

För att det här inte ska bli alltför tjatigt väljer jag att avsluta här. En sista reflektion skulle bli att det är viktigt att tro på unga människor. Tänk om ingen hade trott på mitt boxerintresse den där gången när jag var 19 år. Tack så hemskt mycket för att du tog dig tid att läsa. Vi ses!

Mars 2013

Hej igen!

Dags för uppdatering av "Vilka är vi". 5 år har gått sedan jag berättade om "vilka vi är". Vi har samlat på oss erfarenhet och lärt oss nya saker hela tiden. Vi har flyttat till Enköping och bor numera ca milen utanför Enköping ganska långt ute på landet. Mina barn har skaffat eget boende och hjälper till när det behövs. Än en gång : tack för att du läste.

 Sommar 2016: Måste berätta lite nytt. Numera bor jag i Knutbytrakten igen. (7 km från Knutby) Flyttade tillbaka mycket för hundarnas skull. Kenneln fortsätter oförtrutet att föda upp och planerar sin j-kull.