JoyPloy's Need Somebody

Joy har vandrat vidare in i hundhimlen. Jag fick köpa henne av Kennel Ploy Christer och Lillibeth Pettersson. Hon var en otroligt älskad familjemedlem. Det som var så speciellt med henne var att hon kunde prata. Hon kommunicerade ofta och gärna högt och ljudligt. Lättare hund finns inte. Hon gjorde aldrig något tokigt. Aldrig sjuk. Bara snäll och vänlig mot allt och alla. Snällheten personifierad. Hela familjen är tacksamma för att vi fick ha Joy hos oss så länge!



HUNDAR VI MINNS

Den har fliken/kapitlet har varit det svåraste att skriva.Den kommer att handla om "Lottie"och Liza. Mina första Boxrar. Det som sker i barndomen minns man som vuxen. Jag var 19 när jag köpte Lottie. Hon hette egentligen Noorlidens Ozelot Girl. Det var en kennel som ägdes av Lillemor och Lars Bergström, Olofthunmans väg, Knivsta ( mellan Sthlm och Uppsala). De hade en liten uppfödning av Boxer och var djupt engagerade i rasen. De hade köpt en hanhund fran Marikarlos: Marikarlos Urakaipa. Det var en gul hane som de använde  på sina tikar: Noorlidens Liza och Noorlidens Mirella. De fick valpar samtidigt, 7 valpar i vardera kullen. Jag var den forsta som köpte sa jag fick välja först. Jag valde den som hade mest vitt: Lottie.

När jag tänker pa henne minns jag allt vi gjorde tillsammans. Vi åkte skidor i fjällen tillsammans. Hon sprang på skaren och jag lovar att om jag åkte en mil så sprang hon 10. Hon sprang upp på den ena fjälltoppen efter den andra. Vilket energiknippe!

Vi åkte båt i skärgården i ur och skur. Vi måste ju åka över farleden med Finlandsbåtar for att komma till sommarstället. Hon satt under en filt och skötte sig perfekt. Båten var bara en liten roddbåt med aktersnurra. Det gick ju bra men nog var det lite riskfullt många gånger.

Hon lekte med mina kamraters hundar: Dojan och Robin( Golden Retriever) och hade hur kul som helst. Hon hade en daghusse som hette Olle som såg väldigt dåligt och hon tog med honom på dagliga promenader. Tack vare Lottie kom de ut varje dag på promenader i Rålambshovsparken. Stockholm.

Hon var min ledsagare ochoch gode vän under en 10årsperiod i mitt liv som ar minnesrik.

LIZA

Jag glömmer heller aldrig Min Liza som egentligen hette Incirias Isolde. En morktigrerad skånetös och såg så där barsk ut som jag gillar. Vi bodde då lantligt och tur var ju det för ibland tog hon några frivarv i grannskapet.Oftast sprang hon till sina Bassetkompisar och de lekte med hjärtans lust. Benlängden spelade ingen roll.

Min son och hon delade leksaker och täcke och de båda lekte och sov tillsammans. Hon var ju också med på fjällfärder och jag minns hur trött hon var nar hon kom hem till den varma fjällstugan och somnade i sin korg. Hon var nog bara 8 veckor första gangen hon var i Sälen och delade skidpulka med David. Glad och sprittande glad var hon morgonen därpå.

Boxrar har en särskild kanal in i mitt hjarta. Deras mentalitet ar speciell och unik. Jag har forsökt att beskriva hur jag tycker att Boxrar ska vara till sitt psyke och det siktar jag på i mitt avelsarbete. Jag hoppas att jag kan forvalta Boxerrasen väl och bidra till att den utvecklas i positiv riktning.

Tack for din tid tillsammans med världens bästa hundras.