Till en blivande Boxerentusiast!!
"Ut i vida världen"

Snart är det dags för den lilla valpen att flytta. Alldeles, alldeles strax har det gått 8 veckor sen de föddes. 8 veckor går så svindlande fort. Dagarna som uppfödare är ju fyllda av rutiner såsom mocka, skura, tvätta filtar, laga mat, pussa & krama. Allt för att de små liven ska få en bra start i livet.
Det här brevet är först & främst tillägnat mina valpköpare. Jag hoppas & tror att ni kommer att trivas med varandra.

Jag är ju en inbiten boxerälskare & därför vill jag förmedla varför jag tycker att boxern är världsbäst. Om jag fick önska så ville jag önska att ni ska förstå att man kan få en dialog med en boxer. Man kan utveckla ett eget språk som man kan dela tillsammans. DET språket innehåller ömsesidig respekt & mycket tålamod & oändlig lojalitet från båda parter. Med denna "kärleksplatta" som bas kan man välja att göra vad som helst med sin boxer. Man kanske väljer att köra agility, handikapphjälp, spår, rapport, sök eller varför inte långa skogspromenader med svampplockning. Boxern ställer upp på allt. Den är otroligt nyfiken, livlig & pigg på mattes alt husses upptåg!!

Det finns några "no-no's" som man måste tänka på i sitt ansvar som boxerägare!!
En boxer måste skyddas från stekhet sol & definitivt från att sitta i bilar på våren/sommaren. Mina hundar får inte följa med & handla från mars - oktober, till deras stora besvikelse. Men de vet ju inte att varje år steks flera hundar ihjäl i bilar!! 
En annan fara är ormar, fråga Akleja, hon trodde att hon hittat en lekkamrat som visserligen hade en ovanlig kroppsform, men som sprattlade så lustigt. Som påminnelse från den leken har hon ett livslångt ärr ovanför höger öga. Som tur var hade jag tabletter i köksapoteket & kunde därmed bemöta den värsta svullnaden innan vi kom till veterinären. Men om jag hade haft det på kopplet istället hade det varit ännu bättre.
En annan otrevlig episod som hade kunnat sluta illa var när den springglada boxern bestämde sig för att undersöka vad som rörde sig långt därute i det vita, platta isfrusna havet. Den språngmarschen fick ett abrubt slut, rakt ned i det iskalla vattnet. Svanarna & ejdrarna blev säkert väldigt förvånade över det oväntade besöket i isvaken. Den här gången lyckades hon ta sig upp för egen maskin, men hade det varit en hane så hade det nog tagit emot & därmed blivit svårare.

JA, mycket kan hända i boxern sällskap, det gäller att vara förutseende! Men en sak är säkert - man har sällan tråkigt!!
LYCKA TILL med ditt lilla knyte!! Låt valpen få en fortsatt lugn & kärleksfull start i livet.
Jag finns här om ni behöver min hjälp!
TACK för att du läste!!